MTB-cykling, ditt barn och du – information och tips för motivation, ruttplanering, utrustning och cykelteknik

Finns det något härligare än att utöva en älskad hobby tillsammans med sitt barn? Vid MTB-cykling handlar det om rörelse i naturen och att uppleva både små och stora äventyr tillsammans, vilket skapar fina minnen. Finns det något bättre än den allra första cykelturen med junior, en solig picknick på en vacker äng eller barnets stora leende när det för första gången lämnar ett dammoln efter sig när det pilar iväg på cykelleden?

Barn är till sin natur nyfikna och vistas som regel mer än gärna utomhus, under förutsättning att det känns kul och lekfullt. MTB-cykling erbjuder barnet en perfekt möjlighet att röra på sig i det fria och samtidigt få utlopp för just denna leklust.

Samtidigt tränar det liksom ”i förbifarten” barnets motoriska och mentala färdigheter som reaktionsförmåga, koordination, balans, rörlighet, uthållighet, kreativitet och koncentration.

MTB-cykling kan även bidra till att reducera skolrelaterad eller social stress hos barnet eftersom cyklingen i naturen både rensar huvudet och stimulerar utsöndringen av en mängd lyckohormoner. Cykling är även en glädjespridare under vinterhalvåret.

Vidare lär sig barnet att utforska sina gränser samt att göra korrekta bedömningar av risker. Inlärningsprocessen åtföljs förstås av eller annan vurpa. Det viktiga här är att med hjälp av >> lämplig utrustning skydda barnet från allvarligare skador och efter en vurpa prata med det om hur man hade kunnat undvika att köra omkull.

Barn med erfarenhet att utföra dessa rörelser på ett säkert sätt (skyddsutrustning och i avsedd terräng) löper sammantaget mindre risk att råka ut för olyckor eftersom de lär sig att anpassa sitt beteende efter sina egna kunskaper och de aktuella förutsättningarna – även på andra områden.

Dessutom stärks barnets självförtroende av den framgångskänsla som barnet upplever på sin mountainbike: Det får känna vad det kan uppnå av egen kraft och blir med rätta stolt över sin prestation. Uppriktigt menat beröm från mamma och pappa kan förstås också alltid bidra positivt till detta. :-)

Sist men inte minst stärker gemensamma MTB-utflykter relationen mellan föräldrar och barn och svetsar samman familjen.

Den perfekta tidpunkten för att börja med mountainbike beror på barnets motivation, dess motoriska färdigheter och storlek.

Många barn är väldigt sugna på en mountainbike redan vid fem eller till och med fyra års ålder. I den här åldern måste man dock tänka på att börja så försiktigt och långsamt som möjligt eftersom det dröjer tills barnet är minst sex år innan dess rörelseapparat är tillräckligt utvecklad för att senor och muskler ska kunna klara större belastningar.

Därför bör ni undvika branta backar (både uppför och nedför) och oländig terräng och istället satsa på att cykla längs flackare skogsstigar och flytstigar (flowtrails) eller börja med några trevliga rundor på pumptracken (informera dock först barnet om de regler som gäller där!).

Så snart ditt barn är tillräckligt motiverat och en mountainbike på 20 tum passar finns det inga hinder för ett äventyr på mountainbiken.

MTB-cykling ska vara kul. Väldigt kul. En viktig förutsättning är en lagom stor och så lätt mountainbike som möjligt: för stora eller för tunga cyklar är riktiga humördödare.

Barnets mountainbike bör därför ha en vikt som är ensiffrig (med fjädergaffel i det lägre tvåsiffriga intervallet) – det ger massor av körglädje och möjliggör även ett eller annat litet hopp.

Dessutom bör vi cykelnördar hålla band på oss, eftersom det här i första hand handlar om att förmedla cyklandets glädje till barnet vilket betyder att man måste vara flexibel och hålla tillbaka sina egna ambitioner för ...

... här är det vägen som är målet!

Med uthållighetsträning i backar kommer du knappast att kunna väcka barnets intresse och entusiasm. Istället bör den gemensamma mountainbiketuren mer vara som ett besök på en äventyrslekplats med mängder av möjligheter till lek och upptäckter.

Se till att ordna omväxling och belöningar i form av ett stopp vid en bäck för att bygga dammar och vada, en paus vid sjön för att ta sig ett dopp eller kasta macka, en läcker picknick i solen, utforska en hemlighetsfull grotta, en kul klätterklippa, en fiskdamm i skogen eller bär- och svampplockning i skogen.

Cykelturen bör alltså gå i så omväxlande – men inte för svår – terräng som möjligt. Du bör till att börja med även välja kortare turer och planera in tillräckligt med tid för oplanerade stopp för att se till att er utflykt blir så avspänd som möjligt.

I vilken kondition ditt barn är vet du bäst själv. Förutom en generell uthållighet och styrka spelar även dagsformen en viktig roll: vissa dagar tar orken slut snabbt och andra dagar tycks barnet inte bli trött överhuvudtaget (oavsett hur ni än bemödar er).

Det är ofta så att barn orkar mer än vi tror. Tack vare deras fysiologiska förutsättningar är de nämligen rena rama uthållighetsidrottarna: De använder sig huvudsakligen av fett som energikälla och antalet mitokondrier (kraftverken) i deras muskelceller är betydligt högre än hos vuxna personer.

Om ditt barn tycker det är kul eftersom sträckan är barnanpassad, omväxlande och spännande, kan det från runt sex–sju års ålder enkelt avverka både 20 och 30 km utan att märka det.

Du bör ändå lägga in flera mindre pauser istället för en eller två längre pauser. Trots att barnet alltså har en utpräglad uthållighet ger det för det mesta järnet och snart brukar därför också magen börja knorra när energidepåerna behöver påfyllning.

Du vet att det är hög tid för nästa matpaus när ett vitt, trekantigt parti börjar synas i området runt barnets näsa och mun – detta är ett tydligt tecken på utmattning.

Tillräckligt med mat och dryck är därför ett måste på varje tur, oavsett hur kort den är. En müslibar, ostbitar eller en smörgås fyller snabbt på de uttömda energidepåerna igen.

Det viktigaste vid cykelköpet är att välja en lätt mountainbike i passande barnstorlek.

Du kan sänka vikten avsevärt inte bara genom en lätt ram utan även genom att avstå från fjädringselement – framförallt hos yngre eller spensligt byggda barn bidrar inte fjädringar med några nämnvärda fördelar eftersom barnets kroppsvikt är för låg.

För en god dämpning räcker det med lätta, breda däck som – beroende av barnets vikt och underlaget – kan köras med lite lägre lufttryck. Med rätt körteknik kan slag och stötar även dämpas med barnets naturliga fjädringselement: armarna och benen.

Först från en kroppsvikt på ca 25–30 kg är det vettigt att ens fundera på en fjädergaffel. Denna ska då alltid vara barnanpassad, dvs. vara lättmanövrerad, svara bra redan vid låg belastning samt kunna ställas in så att den passar barnets vikt och den aktuella terrängen.

En fjädrad bakdel (även kallad ”bakdämpare”) på så kallade ”full suspension bikes” eller ”fullies” bidrar med extra vikt. Så länge ditt barn inte tävlingscyklar eller regelbundet avverkar krävande downhill-sträckor förtar den extra vikten från bakdämparen ingen körglädje.

Varför du generellt inte bör köpa en för stor barncykel och >> hur du tar reda på vilken storlek som är rätt kan du för övrigt läsa om här.

Förutom cykelns vikt och storlek är geometri och ergonomi viktiga faktorer: Ramen ska inte bara vara mindre än hos en mountainbike för vuxna, utan även konstruerad så att den motsvarar barnets proportioner och behov vad gäller standover-höjden, sittställningen, hjulbasen och styrets vinkel.

Till exempel bidrar ett lågt övre rör till att barnet i kritiska situationer som kräver en snabb reaktion säkert kan stiga av på egen hand utan att falla. Är ramens övre rör för högt föreligger en risk att barnet fastnar med benet vid en plötslig avstigning.

En djup sittställning betyder en djup tyngdpunkt och ger stabilitet, en lång hjulbas och en platt styrvinkel resulterar i en smidig cykelupplevelse. Stabilitet och smidighet erbjuder ditt barn en säker körupplevelse – en viktig faktor för att barnet ska trivas på cykeln och lära sig uppskatta MTB-cykling.

Vidare måste även komponenter som sadel, bromsar, handtag, handbroms, vevarmar, styrstam och växelspak liksom utväxlingen vara barnanpassade, det vill säga anpassade efter barnets styrka och anatomi.

Konkret betyder det att till exempel bromsspaken ska vara lätt nåbar för små barnhänder och att räckvidden kan ställas in individuellt.

Dessutom ska bromsarna ge effektiv bromsförmåga utan för hög kraftanvändning så att barnet inte tröttnar för snabbt även i längre nedförsbackar. Skivbromsar uppfyller detta och är därför ett bra val på en mountainbike för barn.

Handtagen ska vara så smala som möjligt så att barnet får ett bra grepp och händerna inte halkar av så lätt.

Vad gäller växelreglaget rekommenderar vi för barn en mountainbike med enkeldrift (dvs. att cykeln bara har ett kedjedrev) med sju till nio växlar och en bred utväxling. Dubbeldrift med fler växlar skulle ställa för höga krav på ett barn i denna ålder och dessutom distrahera det från annat som är viktigare.

När det gäller en MTB-cykel för barn kan du även avstå från klickpedaler där skorna fixeras vid pedalen med hjälp av klossar (cleats).

I lägen då barnet måste stiga av cykeln snabbt, går detta snabbare och är enklare med plattpedaler (eller plattformspedaler). I mountainbike-utbudet är dessa utrustade med små metallstift (pins) eller taggar vilket räcker för att skon ska stå stadigt på pedalen.

Självklart måste även cykeln se riktigt cool ut och barnet gilla den! Att leta efter och välja den tillsammans är därför det första steget för att få ditt barn intresserat av världens härligaste hobby.

Här är cykelns färg och det totala visuella intrycket av central betydelse. Därför har våra mountainbikes woom OFF och woom OFF AIR – precis som alla cyklar från woom – en tidlös design och kraftiga, markanta färger. Våra mountainbikes finns i en matt-svart färg med silverkomponenter (svart) och i en unik, lätt skimrande kopparnyans med svarta inslag (terra coppa).

Beroende på var barnet cyklar och hur krävande sträckorna är behövs motsvarande utrustning för att minimera risken för skador.

En hjälm som sitter perfekt räknas till basutrustningen vid MTB-cykling, som vår >> KIDS-hjälm.

Något som ofta glöms bort men ändå hör till basutrustningen: välsittande (!) cykelglasögon för barn. Att få damm, grus eller insekter i ögat kan snabbt bidra till minskad sikt, irriterade ögon och i värsta fall leda till att barnet kör omkull om barnet reflexmässigt lyfter handen från styret för gnugga bort ett främmande föremål ur ögat.

Även händerna måste vara väl skyddade vid MTB-cykling eftersom de ofta tar första stöten vid en vurpa. Ett bra par heltäckande handskar som våra >> TENS-cykelhandskar erbjuder inte bara skydd mot skrubbsår, taggar och flisor utan ger även bra grepp om handtagen.

Dessutom bör barnet använda lämpade skydd (även soft-protector) för att skydda knän, smalben och armbågar.

En hög bärkomfort är också viktig: Skydd för barn ska vara lätta att ta på och av och ha en god passform utan att halka runt eller begränsa rörelseförmågan. I annat fall är risken hög att barnet upplever skydden som obekväma och jobbiga och därför försöker slingra sig ur att använda dem eller endast använder dem under protest.

Om ditt barn gasar på ordentligt och ger järnet i den lokala >> mountainbikeparken bör det även använda nackskydd (neck brace) och ryggskydd samt eventuellt också crash pants liksom en fullface-hjälm med god passform för ett ordentligt skydd av ryggrad, haka, läppar, tänder och näsa.

Med rätt cykel och lämplig utrustning är det bara att sätta igång. Innan barnet beger sig ut i terrängen bör det behärska viktiga körtekniska grunder. Även här löper allt på bäst om det känns kul och lekfullt.

Nedan har vi därför samlat ett antal lekfulla och enkla övningar för dig och ditt barn som ni bäst testar på en stor yta utan någon annan trafik.

• Att kunna cykla stående (”gorilla”) är en grundförutsättning för att kunna ta sig fram säkert i terrängen. I denna grundposition är vevarmarna vågräta, ena foten placerad längre fram och den andra längre bak, vikten vilar på pedalerna, hälarna är sänkta så att pedalerna står lätt snett och blicken är riktad mot färdriktningen.

Denna grundposition kan tränas in på ett lekfullt sett genom att du säger åt barnet att cykla som en ”gorilla”, först åt vänster och sedan åt höger eller att omväxlande göra sig liten och sedan stor. Här bör barnet även testa sig fram för att ta reda på vilken fot det trivs bäst med att ha placerad längst fram.

• Position för nedförscykling ”säl”: Det går även att lära in positionen som krävs vid nedförsåkning på ett lekfullt sätt. Gör dig till en säl på din egen cykel och fråga barnet om det kan göra detsamma: Flytta kroppens tyngdpunkt så långt bakåt som möjligt och sträck lätt på armarna.

Ju kraftigare lutning desto mer bakåt med rumpan. Genom att flytta vikten omväxlande framåt och bakåt (rumpan längst bak på sadeln) upptäcker även barnet hur mycket rörelseutrymme det har på cykeln.

• Snigellopp: Ett bra balanssinne är en viktig grundläggande förmåga vid MTB-cykling. En lekfull gruppövning är snigelloppet, där det gäller att avverka en specifik sträcka så långsamt som möjligt. Den som kommer sist i mål har vunnit!

I lätt sluttande terräng går det att höja svårighetsgraden för denna övning: förutom att hålla balansen måste man även kunna bromsa. Apropå bromsning: vid MTB-cykling ska barnet bromsa med bara ett eller två fingrar, så att barnet har ett bra och stadigt grepp om styret med resten av handen.

• Plocka upp föremål: Att plocka upp föremål samtidigt som man cyklar är en kul och spännande övning som främjar barnets motoriska färdigheter och koordination. Börja med något enkelt och öka svårighetsgraden långsamt.

Du kan till exempel ställa en stor plastflaska på en uppochnervänd hink som barnet får plocka upp och ställa ifrån sig längre fram eller släppa ner i en annan hink. Som nästa steg ställer du flaskan direkt på marken och därefter använder du allt mindre flaskor eller andra lämpade föremål, som en tennisboll.

• Slalomåkning: En slalombana med koner eller kantmarkeringar i krita på en lätt sluttande yta kan användas för att öva kurvtagning i terräng. Målet är att ta sig igenom banan i grundposition utan att köra på några koner eller markeringar.

Viktigt: Barnet ska, som alltid i grundpositionen, ha blicken i färdriktningen, för huvudvridningen inleder kurvan.