"Simma omkring en haj av krita"

När ska jag ge mitt barn en balanscykel? När är mitt barn redo för att cykla? Hur ser jag till att mitt barn är säkert i trafiken?

Det är frågor många föräldrar ställer sig – och det med rätta. För rätt tidpunkt avgör om barnet upplever frustration eller glädje.

Sylvia Bergmann är utomhuspedagog, cykelinstruktör, skidtränare via österrikiska skidförbundet och tvåbarnsmamma. Frågan om rätt tidpunkt har varit relevant för henne både i yrkeslivetoch privat.

Med tiden har hon dock ändrat inställning:

"Som ung skidtränare tyckte jag inte att det var någon riktig mening med träningskurser förrän barnen är runt fem år. Men sedan fick min andra son mig på bättre tankar", minns Sylvia.

Hennes son var långt kommen och orädd:

"Två veckor innan han fyllde två lät han min man och mig förstå att nu ville han börja med skidor. Då kunde han knappt prata ordentligt." 

Hans intresse för cykling utvecklades nästan lika snabbt.

"Genom honom upptäckte jag att vissa barn kan vara redo för träning och träningskurser väldigt tidigt."

Sedan dess utgår Sylvia mer från individualitet.

"Det är barnet som avgör vad som är rätt tidpunkt. Vissa lockas av balanscykeln redan i tvåårsåldern och vill börja med cykeln när de är fyra. Andra blir inte intresserade av någotdera förrän senare.

Som förälder får man helt enkelt iaktta sitt barn. Har det grundmotorik och intresse kan man erbjuda balanscykeln och längre fram cykeln.

Så får barnet själv avgöra om det är något som lockar eller om man hellre väntar lite."

Barn måste vara fysiskt redo för att cykla. Annars blir det alldeles för mycket för dem, menar Sylvia. Då låser det sig och det kan hända att de tappar lusten för cykeln efter ett tag.

För att förhindra detta behöver barnet ha vissa motoriska grundförutsättningar.

"Här är det extremt viktigt med rörelser i marknivå. På så vis utvecklar barn sitt balanssinne som är så viktigt för att cykla", sagt Sylvia.

Här är några exempel på färdigheter som barn behöver kunna innan de börjar med balanscykeln:

• Kravla
• Krypa
• Gå säkert
• Balansera

Det finns även rörelseprocesser utan markkontakt, som är bra att kunna för att använda en balanscykel.

Det gäller t.ex.:

• Klättra
• Gunga

Om barnen på Sylvias balanscykelkurser har problem med balansen, börjar hon med att träna alla dessa färdigheter. Efter det har barnen större självförtroende och då blir det betydligt roligare.

För barn som använder balanscykeln utan problem blir det lite lättare att gå över till cykeln. Med balanscykeln lär de sig nämligen motoriska färdigheter som är nödvändiga för att kunna cykla.

För Sylvia är det viktigt att man inte pressar barnen för mycket under den här känsliga övergången:

"På en av mina kurser var det nyligen en femåring som ville gå tillbaka till balanscykeln efter att ha använt cykeln. Och då fick han så klart göra det. Det är helt okej. Om barn känner sig säkrare med att ha fötterna på marken, så är det bara att de övar vidare med balanscykeln. Då får cykeln komma lite senare."

Av erfarenhet vet Sylvia att barn lättast lär sig att cykla om de får leka fram det. Höga förväntningar och stenhård träning är däremot kontraproduktivt.

Här är det en fördel om det finns ett visst grundintresse. Men det kommer inte bara genom att barnet får prova sig fram på egen hand. Föräldrar kan väcka intresset för cykling redan innan barnet håller i sin första balanscykel.

Sylvia förklarar hur det går till:

"Den första kontakten med cykeln får barnet genom att iaktta. Har ditt barn inga äldre syskon kan ni exempelvis åka till lekplatsen, där större barn far runt på balanscykel och cykel. Du kan också tidigt ta med barnet på cykelutflykter i en barnstol eller cykelvagn. Det viktiga är att ditt barn får uppleva det roliga som cyklingen för med sig."

Med sina många år som tränare har Sylvia ännu ett praktiskt tips:

"Du ska inte förklara för mycket för barnet. När jag ska lära barnen på mina cykelkurser hur man tar kurvor talar jag t.ex. inte om hur man rör sig. I stället säger jag till dem att vi simmar omkring en haj av krita. Barnens fantasi motiverar dem att ta kurvan på rätt sätt."

Som vuxen bör man dessutom alltid tänka på barnets personlighet.

"Vissa barn är försiktigare och andra barn är modigare. Alla lär sig att cykla i sitt eget tempo. Och det är precis som det ska vara."

"Jag ser gång på gång hur stor betydelse det kan ha att man väljer rätt cykel", säger Sylvia.

"Barncyklar av hög kvalitet, som cyklarna från woom, gör det både enklare och roligare att lära sig cykla och ger dessutom snabba framsteg." (Tack för komplimangen, Sylvia – så roligt att höra 😊!)

Men det är inte bara typen av cykel som är viktig, utan även storleken:

"Jag rekommenderar absolut en passande cykel. Är den för stor blir det onödigt svårt för barnen och då försvinner snabbt det roliga", säger Sylvia.

"Självklart måste även märkescyklar alltid anpassas individuellt till barnet. Framför allt till barnets kunnande", fortsätter Sylvia.

"På balanscyklar ställer jag dessutom alltid in sadeln i den lägsta positionen till att börja med. På så vis upplever barn att de har markkontakt och känner sig trygga. Sedan höjer jag sadeln steg för steg, så att barnen blir bättre utan att de själva märker det."

Ambitiösa föräldrar är inte bästa hjälpen när barnet ska lära sig cykla. Det gäller framför allt vid gemensamma cykelutflykter: fler kilometer innebär inte per automatik att det blir roligare och att barnet kan cykla bättre.

Tvärtom.

Små barn både önskar och behöver omväxling. De vill uppleva något, få leka och stoja och lära känna sin omgivning.

Gemensamma pauser är lika viktiga för cykelinlärningen som >>roliga lekar, där barnen får testa olika rörelser och öva på dem.

"Det kan låta lite motsägelsefullt, men mina cykelkurser handlar inte om cyklingen i sig", säger Sylvia.

"För mig handlar det alltid om barnen. Yngre barn är ofta fortfarande bundna till sin mamma eller pappa. Därför lyssnar jag på barnen, möter dem i ögonhöjd och erbjuder helhetsupplevelser. Det är också viktigt att man har en miljö där barn känner sig välkomna. Då lär de sig allra bäst."

Det behövs ingen pumptrack för att lära sig cykla ordentligt, menar Sylvia:

"Barn behöver bara ha en lämplig omgivning, där de kan leka och stoja. Med några få tillbehör kan föräldrar skapa roliga övningar för nästa generation av cyklister."

Sådana tillbehör kan t.ex. vara:

• Krita
• Snöre

På sina kurser använder Sylvia kritan för att rita olika symboler beroende på årstid, t.ex. en groddamm, blommor, träd eller hajar. Sedan får barnen "simma" omkring eller "nosa på" blommorna från alla olika håll för att öva på kurvor.

När barnen styr genom en hel blomsteräng av krita kör de helt intuitivt i slalom.

"Som alltid använder jag inte tekniska begrepp för att förklara slalom för barnen, utan utgår hela tiden från bilden av en blomsteräng", säger Sylvia. "Då får de direkt rätt blickriktning."

Exakta inbromsningar kan man träna med ett snöre.

Då lägger Sylvia snöret på marken i form av en slingrande orm. "Barnen måste stanna framför ormen – annars bits den."

Men man kan även använda övningar utan tillbehör:

"Jag spelar t.ex. polis och ger tecken med handen. Beroende på tecken måste barnen göra vissa saker, t.ex. bromsa. Det tycker de är väldigt kul."

Under sina kurser lägger Sylvia stor vikt vid att barnen ska göra övningarna långsamt.

"Farten gör visserligen att cykeln stabiliseras – men hos mig får barnen lära sig att köra med rätt teknik i snigeltempo. Sedan kan de köra snabbt hos sina föräldrar", skrattar hon.

För några år sedan upptäckte Sylvia wooms lilla bok "How Oscar became a bike knight". I berättelsen får Oscar en cykel på sin fyraårsdag och lär sig att använda den.

I slutet av boken dubbas Oscar till pedalriddare.

Sylvia tyckte om berättelsen, så hon bestämde sig snabbt för att lägga upp sin kursplan efter den och att ge den lilla boken till barnen när kursen var slut.

Men först sedan hon dubbat barnen till pedalriddare förstås.

"Oscar blir någon som barnen kan identifiera sig med. Framför allt de blyga barnen blir otroligt stolta när de blir dubbade till riddare precis som Oscar. De står framför mig på en stor sten, strålar med hela ansiktet och njuter av stunden."

För Sylvia spelar det ingen som helst roll om barnen går tillbaka till balanscykeln direkt efter riddarslaget.

"I den stunden är barnen riddare för mig. De får njuta av sin framgång fullt ut. Och skulle de ändå känna sig tryggare på balanscykeln efter det, är det helt okej. De växlar ändå över så småningom."

Den stora höjdpunkten är enligt Sylvia klistermärkena i boken:

"Dessa klistras på cykeln och fungerar som motivation för barnen. Populärast är riddaren med sin lans."

Sylvia har redan hunnit med mycket i sitt liv. Hon har varit förskollärare och specialpedagog och håller i olika skid- och mountainbikekurser.

Sedan 2011 är hon dessutom utomhuspedagog. Arbetet med barn har alltid stått i fokus:

"Jag har arbetat med barn sedan jag var 15. Att utmana och stimulera deras starka sidor är definitivt något jag brinner för. Efter några sidospår har jag alltid kommit tillbaka till denna fantastiska uppgift och ständiga utmaning."

Hon uppskattar alldeles särskilt sitt nuvarande jobb som cykeltränare:

"Jag kan kombinera allt som jag tycker är roligt: arbetet med barn, glädjen med träningen och upplevelserna i naturen."

I sitt arbete vägleds hon av en filosofi, där fokus ligger på att visa barnet uppskattning:

"Självklart måste man också vara sträng ibland. Men framför allt måste man möta barnen på deras nivå och lyssna på deras behov. Jag ser det som ett privilegium att jag får följa dem på deras resa och kan hjälpa dem att utveckla sina starka sidor."

Som cykeltränare har Sylvia bra koll på behoven hos barn mellan två och tolv år:

"Mellan två och fyra år är barn väldigt ombytliga. De behöver hela tiden omväxling och vill höra spännande berättelser. Vid fem och sex års ålder är de mer motiverade och kan följa kursen uppmärksamt en hel timme. Från och med sjuårsåldern kan det bli mer bråk och tävlingslusten ökar."

Här kommer återigen alla tipsen från cykeltränaren Sylvia Bergmann:

Hur du väcker barnets intresse och lust för cykling:

1. Låt ditt barn observera hur andra barn på lekplatsen använder en balanscykel eller cykel.
2. Föregå med gott exempel och använd cykeln i din vardag.
3. Använd en barnsits eller cykelvagn så att barnet tidigt får vara med och uppleva hur roligt cykling kan vara.
4. Ge ditt barn tillgång till en bra kvalitetscykel – t.ex. en woom ORIGINAL – för snabbare inlärning.
5. Utsätt inte barnet för press eller stress – låt barnet själv sätta inlärningstempot.

Hur du hjälper ditt barn med övergången från balanscykel till den första cykeln:

1. Erbjud en cykel när barnet känner sig trygg på balanscykeln och kör säkert.
2. Ställ in cykeln så att den passar perfekt för ditt barn och se till så att den inte är för stor.
3. Låt barnet gå tillbaka till balanscykeln om det får svårt att hålla balansen på cykeln. Hos woom finns t.ex. woom ORIGINAL 1 PLUS, som också passar bra för barn som vill använda balanscykeln längre.
4. Erbjud ditt barn skydd genom att springa bredvid och stödja det lätt med händerna.
5. Låt barnet gärna gå på en cykelkurs där det på ett lekfullt sätt får öva tillsammans med andra barn i gruppen.

Hur du kan träna cykling tillsammans med ditt barn:

1. Förklara för ditt barn hur cykeln fungerar (styre, transmission, bromsspak och växelreglage) och hur den hanteras (pumpa däck, kontrollera bromsar och dra åt skruvar).
2. Låt ditt barn lära känna cykeln på ett lekfullt sätt, med alla sina sinnen: hur man rullar den och skjuter den åt höger och vänster.
3. Välj rätt utrustning för ditt barn – hjälm och handskar är ett absolut måste. 
4. Använd en krita för att rita symboler på marken och skicka ut ditt barn på ett cykeläventyr bland det du har ritat.
5. Ge dig ut på en liten, omväxlande cykeltur med ditt barn där ni båda har roligt.

Kort om Sylvia Bergmann

Sylvia Bergmann är utomhuspedagog och cykelinstruktör för barn i åldern 2 till 12 år. Hon har två söner i åldern 4 och 7 år och bor med sin familj i de sydtyrolska Dolomiterna.